Fotmisshandel

Berättade jag om mina nya skor?
Mina förra (två månaders "gamla" skor) gick sönder, så pappa var snäll och köpte ett par nya jättesöta ballerina till mig.
Efter tio minuters använding hade jag väldens jävla skavsår och blödde hur mycket som helst, så jag ställde undan dom i två dagar och fortsatte använda dom gamla under tiden (med hundra lager kompresser för att slippa smärtan, haha). Idag klistrade jag på ett plåster och en halv kompress på varje skavsår, drog på mig de nya skorna och gick till Hallstaviks centrum för att köpa hem lite grejs. På vägen lossnade både plåstren och kompresserna, så jag köpte en extra plastpåse att lägga skorna i, now way att jag går hem med stela skor som gnager på öppna sår.
Efter ungefär halva vägen hem gjorde det lite väl ont att gå barfota på varm asfalt (hur stavas det egentligen?), så jag började gå lite på sidan av vägen på grusigt gräs som inte kändes mycket bättre alls. Så jag föredrog den sjukt varma vägen. När jag kom hem hade jag fått blåsor under fötterna, så nu kan jag knappt gå alls.
Jag är nog den enda människan på jorden som lyckas misshandla sina fötter så mycket.

-

Jag kommer aldrig någonsin kunna förklara hur dåligt skolan får mig att må.
Vet inte hur många det är som lagt märke till hur mycket bättre jag mår både psykist och fysiskt när vi är lediga, men jag har i alla fall upptäckt det själv efter alla skolveckor och lovdagar.
Under skolveckorna är jag deppig, blir lätt arg, irriterad och ledsen och får ofta ont i magen (osv osv.). Sen blir det lov och jag verkligen njuter innan jag kommer på att jag snart måste gå tillbaka till skolan och alla äckliga känslor.

Nu har jag insett att halva lovet har gått. Jag vill INTE börja i skolan igen. Den var jobbig som den var hela förra året (och alla andra jäkla skitår jag upplevt på den där skolan!), och nu kommer den bli sjukt mycket värre. Nu kommer man att ha högre krav på sig, visa sig duktig inför alla nya lärare, välja sin framtid genom att välja gymnasium, försöka höja sina sugiga betyg och, som om inte det vore nog, tvingas att separeras från sina vänner och blandas med en massa andra sjuka människor! (Ursäkta ordvalet...)
Jag går nog av på mitten snart.
Nej, jag kommer sprängas i tusen delar.

RSS 2.0